CTIF - Ajankohtaista

CTIF – en organisation för det internationella brandkårsungdomsarbetet

Jag fick äran att delta i CTIF:s ungdomsarbetskommissions 100:e möte i Luxemburg i oktober 2017. Själv var jag Finlands representant i kommissionens arbete under 1990-talet och hade möjligheten att delta i ett flertal CTIF-evenemang. Faktiskt var några av de dåtida representanterna närvarande i det 100:e mötet. Bla fd ordföranden Jos Tholl från Luxemburg, som var lägerchef under CTIF-tävlingen i Kuopio 2001.

Det var väldigt tacksamt att få vara med i CTIF:s verksamhet. Det var egentligen först då som man faktiskt förstod hur stort brandkårsarbetet och brandkårsungdomsarbetet egentligen är. Det var helt fantastiskt att få vara med om evenemang med flera tusen deltagare som representerade flera tiotal länder. Det om något är internationellt ungdomsarbete och fredsarbete. Genom att träffas på riktigt och dessutom inom ramarna för en gemensam verksamhet, gör att det är så mycket lättare att få kontakt med andra människor från andra nationer och förstå varandra.  
 

Posio FBK:s flickor deltog ett flertal gånger under 90-talet
som Finlands representant i CTIF:s tävlingar.
En av tävlingarna för de vuxna, består av en klarering av motorspruta, inkl slangklarering.
En av tävlingarna för de vuxna, består av en klarering av
motorspruta, inkl slangklarering.

Undertecknad fick börja arbeta som ungdomsarbetsinstruktör vid Finlands Brandvärnsförbund år 1990. Ett av de första uppdrag jag fick var att hjälpa till att ordna CTIF:s ungdomstävlingar i Villmanstrand under sommaren 1991. Jag hade ingen aning om vad som väntade. Det kom fax med anmälningar, som skulle förmedlas vidare till Kymmenedalen. Vid den tiden var CTIF:s tävlingar inte så stora. Om jag nu minns rätt så var det kanske fråga om ett tiotal länder och kanske ca tvåhundra deltagare. Hur som helst, så inom den finländska brandkårsvärlden var det i alla fall fråga om ett mycket stort internationellt evenemang.

En CTIF –ungdomstävling är inte bara en tävling, det är mer som ett läger med många olika program under en vecka. Ungdomarna inkvarteras tillsammans tex i en skola och får där bo tillsammans under hela tävlingsevenemanget. Givetvis har CTIF-tävlingen och träningarna till den sin alldeles särskilda plats, men dessutom så finns det andra program som sammanför ungdomarna.

Ett intressant program är tex ”lägerolympiaden”, som egentligen är ett 20-tal lekar eller samarbetsuppgifter, som är ihopkopplade till ett stort gemensamt evenemang, med vilka man kan få ett helt läger sysselsatt. Ett annat program är landsutställningen. Ungdomarna, eller ungdomslagen skall där presentera sig för varandra och för ortsborna, så under en av de första dagarna bygger varje land upp en utställning, som får stå kvar under hela veckan, så folk kan bekanta sig med dem. Under en dag bemannas utställningarna och då bjuder ungdomarna tex på lokala specialiteter eller liknande åt besökarna. I samband med detta ordnas ett tredje intressant programnummer som är ”ländernas presentation”. Då skall varje land ordna ett programnummer och uppträda för de andra. Detta ordnas ofta på en central plats, så även ortsbor kan bese uppträdandena. Många av ungdomarna är väldigt duktiga på sitt lands kultur, så man får se väldigt fina, färggranna och spektakulära musik- och dansnummer. Många uppträder även i sitt lands nationaldräkter. En ”favorit i repris” varpå min tid tex den österrikiska träskodansen!

Många ungdomar är ofta för första gången i landet som ordnar tävlingen, så under veckan ordnas även utfärder till olika platser. Många lag kombinerar även resan så de antingen på hem- eller ditvägen besöker någon plats i landet. Tex vid tävlingen i Finland så fick lagen åka på en tur med insjöångare på Saimen.

En central person, enligt min mening, i Finlands CTIF-verksamhet var förbundsdirektör/verksamhetsledare Ahti Kärki från Sydöstra Finlands brand- och räddningsförbund. Han var den som drog i trådarna när Finland fick ordna ungdomarnas CTIF-tävling 1991 i Villmanstrand och han var även den som såg till att Finland fick chansen att ta emot arrangörsansvaret för de ”stora” CTIF-tävlingarna, som ordnades i Kuopio 2001. Undertecknad var även med i Kuopio som finländsk ansvarsperson för ungdomslägret. Ett av de sista evenemangen jag var med om att ordna under min tid i SPEK.

Ungdomstävlingarna ordnas vartannat år, medan de ”stora”, där även vuxenlagen är med, ordnas vart fjärde år. Under de stora tävlingarna så pratar vi om flera tusen deltagare och minst lika många turister, även i länder som Finland. I Finland är CTIF-tävlingarna ett intresse för ett fåtal brandkårer medan i Europa är redan uttagningstävlingarna massiva evenemang och tex i Österrike och Tyskland så tas ungdomslagen ut bland flera tusen lag. Det är således fråga om verkligen stora tävlingar i klass med tex våra egna fri-idrottstävlingar på FM-nivå.   

CTIF har även ordnat ungdomsseminarier. Vanligen under mellanåren, dvs de år då tävlingar inte ordnas. Till dessa har vanligen två ungdomsledare och 3-4 brandkårsungdomar från alla medlemsländer kallats. Tävlingarna och ungdomsseminarierna koordineras av CTIF:s ungdomsarbetskommission. I ungdomskommissionen ingår deltagare från länder med aktiv brandkårsungdomsverksamhet, bla Finland. I kommissionen är arbetet uppdelat så att olika länder har olika ansvarsuppdrag. I dagens kommission har Tyskland ordförandeskapet och Österrike är tävlingsledare. Finland har allt sedan Kuopio haft ansvaret för olympiaden.

CTIF ger en möjlighet för brandkårsungdomarna att sammankomma till ett riktigt internationellt storevenemang. Utan CTIF skulle det säkert inte vara möjligt. Många länder frågar varför tävlingen skall ha så stor betydelse, men åtminstone jag tror att utan tävling så skulle evenemanget vara mycket mindre, för den ger ett berättigande åt många länder att delta. Kanske många även anser att CTIF borde göra mer för det internationella brandkårsungdomsutbytet. Det är säkert sant, men å andra sidan så verkar CTIF:s ungdomsarbetskommission med en minimal budget. Utan länder som tar på sig även ett finansiellt ansvar för att arrangera dessa tävlingar och möten, så skulle det inte bli några evenemang. Det som CTIF gör är att den öppnar i dörrarna för länder att komma samman och när man träffas är det fritt fram att utnyttja dessa kontakter. Man kan tex bjuda in andra länders ungdomar till egna läger.

Inom FSB, var jag fungerar som frivillig medarbetare, har vi flera gånger bjudit in ungdomar från tex Storbritannien att delta i FSB:s läger. Lägerolympiaden är ett traditionellt programnummer under FSB:s läger och så ordnas även talangafton, som är en form av ”ländernas presentation”. Även en finländsk version av CTIF:s tävling har ordnats under ett läger. Det är således fritt fram att utnyttja de erfarenheter som CTIF ger i den egna verksamheten och det är kanske det vi borde bli bättre på. Samtidigt borde man arbeta för att göra CTIF:s verksamhet och tävlingsform mer bekant för den finländska brandkårsvärlden. CTIF är definitivt en dörr till den internationella brandkårsvärlden!

TACK! - SPEK, Finlands CTIF-kommission och brandskyddsfonden skall ha ett stort tack för att de gör det möjligt för våra ungdomar att delta i CTIF:s verksamhet. Utan detta stöd och denna koordination så skulle Finlands internationella verksamhet vara på en mycket lägre nivå, om den alls skulle finnas. 

mvh Peter Dahlström

fd organisationsinstruktör inom SPEK och Finlands representant i CTIF: s ungdomskommission på 1990-talet

I ungdomstävlingens redskapsdel ingår slangklarering, knopar,
redskapskännedom och en pytsspruteuppgift
Ett ungdomslag i CTIF-tävlingen består av 1+8 i laget samt dessutom en reserv.

Ungdomstävlingen är tvådelad, i en redskapsdel och en stafettdel, som springs på
en löpbana, med olika hinder, bla ett höjdhinder.

Ajankohtaista